Om Ragnar Schmid

EN FÖRHISTORIA

Jag gick på Hovedskous Målarskola och Valands konstskola på 1960 och 70-talet.

Färgen, dess känsla och uttrycksmöjlighet var det jag brann för. Detta föll i god jord på Hovedskous. Vi målade modell och stilleben, på kvällarna målade vi det vi ville. Jag lärde mig nya begrepp och nya sätt att se. I slutet på Hovedskoustiden började jag förstå formens möjligheter, volym, mellanrum, rytmik, ytornas storlekar, vikten av komposition, helhet.

1969 kom jag in på Valand. Vietnamkriget pågick och politiken blev brännpunkten för en ny konstnärsgeneration. Ämnet var då huvudsaken.

Färg, Form, Ämne. Allt har spelat roll för mig. Efter skolan blev livet annorlunda, på allvar liksom. Familj, barn, barnbarn, försörjning, arbete, vänner, resor, landet, utställningar, utsmyckningar, omvärderingar, utveckling, jobb och upptäckter. Ämnen har kommit och passerat förbi. På 70-talet såg jag konsten som ett led i att förändra samhället. 1980-talet innebar en omvärdering. Konsten kunde också ha en ett värde i sin egen rätt. Ett tag hade mina figurer bulor i huvudet, i ett senare skede blev Gymmet mitt huvudintresse. I detta fanns en social sida men också en förundran, vad gör vi med maskinerna och vad gör dom med oss?

I dag arbetar jag mer förutsättningslöst, arbetsprocess och infall får styra. Det handlar om människor. Någon slags berättelse finns. Mer vet jag egentligen inte. Färgen njuter jag av, formen brottas jag med och ämnet, det flyger fritt och söker sina landningspunkter där helhet tycks möjlig.